När det bara är jag som förstår

Smutsig, äcklig, ensam.
Varför kunde inte ängeln komma och lägga sina vingar på mig. Varför kunde inte Gud hjälpa mig till den ljusa sidan, var han tvungen att sparka ner mig till botten?
När ska allting bli bra? När ska jag le för att mitt hjärta är lyckligt? När ska jag le för att jag känner mig hel?

Övergiven, fullt med skit, idiotisk.
Jag tänker på dig. Jag har ingen värdighet efter min kärlek till dig, ingen respekt.
Snälla ängeln där uppe, lägg dina vita vingar på mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0