.

Pontus älskling. Det var du och jag. Det var vi två. Ingenting kunde komma emellan oss. Men månaderna gick och allting förändrades. Vi bestämde för mycket, men ord är så lätta att säga eller hur?
Vi började glida ifrån varandra, vi försvann men ändå var vi kvar. Vi visste att vi älskade varandra, mer behövdes väl inte? Trodde vi ja... Men det funkade inte att bara go with the flow och "veta" att vi skulle hitta tillbaka. Jag har hamnat i ett mörkt rum med dig och vet inte om jag ska gå mot ljuset eller stå kvar. vi kämpade tillsammans för att kunna ha det underbart. Men det går inte när jag inte får se dig, det går inte när jag inte får bokstavligen känna din kärlek. För höra fick jag, hela tiden, ofta iallafall.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta, och jag vet att jag finns långt där inne.