Kärlek är en kamp inget pris
Jag ska berätta för er om två killar som betyder mycket för mig.
Jag träffade båda i sommras. Dom är underbara båda två. Men jag visste vem jag ville satsa på. Träffade honom inte speciellt mycket, mest över telefon och dator. Han är sjukt underbar, hur snäll och omtänksam som helst. Varje gång han skickade sms fick jag fjärilar i magen nästan skakade. Kändes så underbart, det enda som störde mig var att vi inte träffades mycket och jag ville lära känna honom bättre.
Sommar gick till hälften och jag började tröttna. Ville att han skulle visa mer. Men vi tappade kontakten. Och en annan den andra killen dök upp i mina ögon. Självklart! Det var han jag skulle ha. Vi blev tillsammans, det hann bara gå 1 dag. SMS: Så du har pojkvän nu? Av han jag verkligen tyckte om. AJDÅ! Fick beslutsångest.. Bestämde mig för att vänta. Men jag kunde inte, ville ju egentligen ha killen jag ville satsa på från början. Men jag hade liksom pojkvän och visste inte vad jag skulle välja? 5 dagar hann gå. Det tog slut. Jag var singel. Fri. Att göra vad jag vill. Och jag tog steget. Jag hade tillbaka den första. Den enda. Det gick inte en enda minut då jag inte tänkte på honom. fyfan! Har aldrig varit så här kär.. Det var otroligt. Jag hade hittat den som fanns där hela tiden. Jag försökte verka svår fångad. Men kunde inte hålla på det mer. Jag berätta hur jag kände och vad som hade hänt. Att jag hade trott att hoppet var ute. Berättade allt. Som jag hade trott så förstod han. Han ville träffa mig. Men vi fick aldrig träffas själva. Han värmde mig även när han var med och när han inte var med. Bara tanken på hans léende och hans ögon fick mig att le och drömma mig bort. Det låter sjukt. Men så sant. Ingen förstår mig. Saker förändrades. Men inte mina känslor. Dom är fortfarande kvar.
Jag hade inte träffat mitt EX sen jag gjorde slut. och så gjorde jag det. Och kramen han gav mig, blicken han gav mig och känslan han gav mig. Var samma som förut. Kärlek. Men inte samma som jag hade för den andra. KAOS.
Är kär i dom på så olika sätt som ingen av min omgivning kan förstå. Knappt jag själv. Och det är exakt samma som förut, men jag fortsätter bara att bli sårad. Och blir mer förvirrad för varje dag som går.
♥
Jag träffade båda i sommras. Dom är underbara båda två. Men jag visste vem jag ville satsa på. Träffade honom inte speciellt mycket, mest över telefon och dator. Han är sjukt underbar, hur snäll och omtänksam som helst. Varje gång han skickade sms fick jag fjärilar i magen nästan skakade. Kändes så underbart, det enda som störde mig var att vi inte träffades mycket och jag ville lära känna honom bättre.
Sommar gick till hälften och jag började tröttna. Ville att han skulle visa mer. Men vi tappade kontakten. Och en annan den andra killen dök upp i mina ögon. Självklart! Det var han jag skulle ha. Vi blev tillsammans, det hann bara gå 1 dag. SMS: Så du har pojkvän nu? Av han jag verkligen tyckte om. AJDÅ! Fick beslutsångest.. Bestämde mig för att vänta. Men jag kunde inte, ville ju egentligen ha killen jag ville satsa på från början. Men jag hade liksom pojkvän och visste inte vad jag skulle välja? 5 dagar hann gå. Det tog slut. Jag var singel. Fri. Att göra vad jag vill. Och jag tog steget. Jag hade tillbaka den första. Den enda. Det gick inte en enda minut då jag inte tänkte på honom. fyfan! Har aldrig varit så här kär.. Det var otroligt. Jag hade hittat den som fanns där hela tiden. Jag försökte verka svår fångad. Men kunde inte hålla på det mer. Jag berätta hur jag kände och vad som hade hänt. Att jag hade trott att hoppet var ute. Berättade allt. Som jag hade trott så förstod han. Han ville träffa mig. Men vi fick aldrig träffas själva. Han värmde mig även när han var med och när han inte var med. Bara tanken på hans léende och hans ögon fick mig att le och drömma mig bort. Det låter sjukt. Men så sant. Ingen förstår mig. Saker förändrades. Men inte mina känslor. Dom är fortfarande kvar.
Jag hade inte träffat mitt EX sen jag gjorde slut. och så gjorde jag det. Och kramen han gav mig, blicken han gav mig och känslan han gav mig. Var samma som förut. Kärlek. Men inte samma som jag hade för den andra. KAOS.
Är kär i dom på så olika sätt som ingen av min omgivning kan förstå. Knappt jag själv. Och det är exakt samma som förut, men jag fortsätter bara att bli sårad. Och blir mer förvirrad för varje dag som går.
♥
Kommentarer
Trackback
