.

- Åh, jag är för trött för att göra någonting just nu. Sa jag för mig själv.
Men jag hade lovat Linnea att träffa henne innan träningen.

Jag var vid gymnastik hallen, och det tog väldigt lång tid innan Linnea kom... Så jag blev lite lätt irriterad. Jag ska skakade på huvudet och gick in.

Efter en halvtimme kommer Linnea långsamt upp för trappan. Hennes hår var slitet och hennes ögon var fyllda med tårar.
Jag frågade om och om igen vad som hade hänt.
Hon fick inte fram ett ett ljud, bara små viskningar om att hon var rädd. Jag förstod ingenting!
Jag tog hennes hand och kände att hon skakade. Men jag sa lugnande:
- Linnea, du måste berätta vad som har hänt. Jag kan hjälpa dig!
Hon skakade bara på huvudet och pekade på det stora fönstret ut mot parkering.

Jag ser en ful äcklig kille stå vid en blå volvo. Han har smutsiga kläder, var rakad och hade sköggstubb. Han ler stort och hoppar in i bilen. Jag fick panik. Ville bara springa ut och skrika. Jag ryckte till som att jag skulle börja springa, men Linnea hejdade mig. Hon kollade mig djupt in i min ögon, men föll ihop och satte sig på golvet.
Jag försökte att få upp henne, för jag såg hur folk från hallen märkte att hon grät. Hennes ben skakade så mycket att hon knappt kunde gå. Men jag kämpade in henne på närmaste toalett. Jag lugnade henne men hon sa bara att hon inte kunde berätta.
- Jag vill bara åka hem! Du förstår inte vad som har hänt okej? Sa Linnea högt och klampade ut.
Jag tänkte att det var lönlöst att springa efter. Så jag gick ner till mina tränare.
- Vad hände med Linnea? Sa dom med räddsla i rösten.
Jag visste att jag var tvungen att ljuga.
- Hon fick verkligen ont i magen... En tjej grej om ni förstår? Sa jag med förstroende i rösten även fast jag ljög.
Dom nickade och sa åt mig att börja värma upp.

När jag kom hem åt jag, med aptit!
- Hur gick det på träningen idag? Sa min mamma.
- Jodå... Som vanligt typ.
- Okej. Jag såg att inte Linnea var där. Är hon sjuk eller?
- Ja... Sa jag och kollade ner på min tomma tallrik. Jag hatade att ljuga för min mamma.
Men som en räddare i nöden kom min pappa in genom dörren. Han lät munter och glad. Pappa hade förmodligen haft en bra dag på jobbet.

Det var lite av min bok som jag har skrivit 25 sidor i. Det är inte ett skolprojekt.. Utan jag har vallt att skriva den på fritiden och på lite övertid i skolan.

Puss på er, nu ska jag sova! ♥