.

Familj och uppväxt-
Jag heter Linn Rosalie Erika Nordgren Eriksson. Jag föddes 1997-06-08. Jag bodde i Enskede i ett år ungefär, sen flyttade vi till Tyresö / Trollbäcken. Där bor jag fortfarande. Jag älskar att bo här! Trivs sjukt bra. Här bor jag med min mamma Camilla, min pappa Janne, min syster Julia och sen bor min bror Robert inte hemma längre. Han bor med sin flickvän Evelina vid granängsringen ungefär.
Min syster och jag har inte samma mamma och min bror och jag har inte samma pappa. Det är lite jobbigt, för min syster bor just nu mer hos sin mamma. För hon jobbar väldigt nära där. Och hon är mitt allt känns det som. När jag mår dåligt är hon där. När jag är glad är hon glad med mig. Vi är som tvillingar. Även fast hon är 19 år haha. Men hon och jag är så himla lika. Jag älskar henne verkligen. I alla fall.. Hennes mamma Claudia tycker inte speciellt bra om min mamma. För att min mamma tog ju liksom pappa ifrån Claudia. Ni vet.. Tjejer haha. Så förra året kretsade saker just kring det. Och det har gjort det nästan hela min barndom. Utan att jag har vetat av någonting. Jag tänker inte gå in på detaljer, så nog om det.
När jag var liten älskade jag att sjunga, dansa och jag var alltid glad! Min dröm då var att bli veterinär. Jag älskade verkligen djur. Jag samlade på allt! Grodor, sniglar, fjärilar, maskar, ja i stort sätt många olika djur. Jag förvarade dom i olika burkar eller någonting sånt. Taskigt tycker jag nu, men dom dog faktiskt aldrig. Jag tog så bra hand om dom. och vad kunde det skada liksom? Men under tiden hade vi en kanin också, Simon. Fast han rymde. Jag hade fått honom på min födelsedag, när jag fyllde 7 år tror jag. Jag blev så glad så jag grät nästan. Jaja.
Mina föräldrar har varit gifta i 8 år, snart 9. Nog om det.
Haha om jag var kille, skulle jag hetat Jonathan. Och om det inte blev Linn skulle jag hetat Evelina :D

Liten jag Familjen


Just nu-
För tillfället mår jag inte så bra, jag är sjuk. Men i allmänhet mår jag jävligt bra! Jag har lärt mig att inte deppa. Jag har lärt mig att leva livet enliggt mina egna regler. För nåt år sen bara, gick jag och kollade på hur alla andra betedde sig. Hur dom uttryckte sig och var som personer. Jag ville vara som alla andra ju. Men vad är det för sätt att leva? Jag säger inte att jag vill stå ut och liksom showa mig själv. Men dom som kommer lära känna mig. Kommer känna en jävligt härlig människa i deras ögon hoppas jag. Jag håller på att ändras helt.
För vet ni. Jag orkar inte vara tjej längre kan man säga. Sitta och whinea och tycka synd om mig själv. BLÄ PÅ DET! Ett exempel: Jag är skit kär i en kille som nästan alla faller för. Jag försökte att inte bli det, men jag blev det. OJ ;).
Aja.
Vad händer annars i mitt liv just nu då..?
Juste.. Min mamma är otroligt sjuk. Det är en sån där grej jag borde vara depp över. Men tro mig! det är jag i smyg. vill inte att min mamma ser mig ledsen, för jag vet att när jag gråter, gråter hon. Och om min mamma gråter så gråter pappa, Robban och Julia! Hemskt. Men jag ska försöka ta hand om henne riktigt ordenkligt. för det är hon värd.



Övrigt-
Saker och ting jag verkligen hatar:
Folk som ljuger. Jag står verkligen inte ut. Jag har verkligen fått det där av min pappa. Jag får flipp , seriöst.
Folk som snackar skit. Så himla önödigt? Det hör ju lite ihop med att ljuga. MÄNNISKOR VAR ÄrLIGA!
Att vara kall om fötterna. Står inte ut :P
Att vara olyckligt kär. Hemskt. Vem vill vara det liksom? ;)

Saker och ting jag verkligen älskar:
Min familj Jag kan alltid prata med dom.
Vännerna Dom som verkligen är äkta, dom förstår mig. Älskar mig och jag älskar dom!
Musik Det får mig alltid att må bra.
Att skratta! Vem fan älskar inte att skratta? ;)
Livet Säger sig själv.
*Det finns jävligt mycket saker jag älskar*

Det var väl nästan allting om mig :)