Du finns hos mig, även om du försvann.. Du kom tillbaka.. Allting har förändrats, men du finns kvar!
Varje gång är som den första gång vi sågs. Även om det är över nu. Allting har förändratas. Men du finns kvar. Allt var svävande men nu så ser ja klart
Du var gammal. Jag var äldre. Och nu sågs vi igen. Gått så lång tid så länge sen. Decennier tillbaks. Men jag minns det såväl. Varför kärleken brunnit. Utav olika skäl. Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp. Trotts min väg vart lång kantats med gupp. Jag stått utan för din port så många gånger. Så många brev många sånger
Minns varje ord varje rad jag skrivit. En längtan så stor. Minns varje dag jag lidit. Har gått genom livet med en övertygelse. Att jag satt något spår. Som har haft betydelse. Aldrig besvarad aldrig tillmötes. En kärlek så varm utan den vilket öde. Från vinter till vår. Sen sommar till höst. Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst. Hjärtan som slår. Vi står där vi stod. Minns det som igår. Första gången du log. Som om jag snubblade pladask. På marken och bara dog. Jag var ung du var yngre. När vi sågs första gången. Rusade förbi mig snabbt på perrongen. Blev hjälplöst förälskat. Obeskrivligt tagen. Som om jag låg ner på marken och blev slagen. Betraktade ditt hår. När det fångades av vinden. Som att svimma på en bergstopp utav svindeln. Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden. Tappa hjärtat i knät. Kunde inte tänka logiskt eller sunt. Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung. Började sakta uppvakta på avstånd i brev. Men det spelade ingen roll vad jag skrev. Du hade inte fastnat än inte fattat än. Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem. Men efter ett tag. Det började korresponderas. Mina förhoppningar dom väcktes. För att sen raseras . Du flyttade utomlands någon annanstans. Gav bort din hand till en annan man. Och breven som skrevs dom kom aldrig fram. Men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann
Jag gav aldrig upp dig när du försvann. Långa dagar blev till nätter sen till år. Nu står du där på gatan. Sargad av tiden. Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart. Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks. Trevar mig fram för att etablera kontakt. Tar tag i din hand. Vi kanske brister ut i ett skratt. Det var så länge sen. Men det finns där än. För passionen jag kände för dig kommer alltid tillbaka. Du ett hjärta utav guld. Nu är det mitt tåg och dax för avgång. Stiga på aldrig tveka en minut. För att allt som flyger upp måste landa till slut
Vi vandrar iväg utan vidröra mark
Varje gång är som den första gång vi sågs.Även om det är över nu.Allting har förändratas. Men du finns kvar. Allt var svävande men nu så ser ja klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag. Du är som att andas för. Jag gav aldrig upp dig när du försvann. Långa dagar blev till nätter sen till år
Jag kan inte rå för mina käsnlor för dig. Jag kan inte gå ett steg utan att tänka på dig...
♥
Du var gammal. Jag var äldre. Och nu sågs vi igen. Gått så lång tid så länge sen. Decennier tillbaks. Men jag minns det såväl. Varför kärleken brunnit. Utav olika skäl. Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp. Trotts min väg vart lång kantats med gupp. Jag stått utan för din port så många gånger. Så många brev många sånger
Minns varje ord varje rad jag skrivit. En längtan så stor. Minns varje dag jag lidit. Har gått genom livet med en övertygelse. Att jag satt något spår. Som har haft betydelse. Aldrig besvarad aldrig tillmötes. En kärlek så varm utan den vilket öde. Från vinter till vår. Sen sommar till höst. Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst. Hjärtan som slår. Vi står där vi stod. Minns det som igår. Första gången du log. Som om jag snubblade pladask. På marken och bara dog. Jag var ung du var yngre. När vi sågs första gången. Rusade förbi mig snabbt på perrongen. Blev hjälplöst förälskat. Obeskrivligt tagen. Som om jag låg ner på marken och blev slagen. Betraktade ditt hår. När det fångades av vinden. Som att svimma på en bergstopp utav svindeln. Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden. Tappa hjärtat i knät. Kunde inte tänka logiskt eller sunt. Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung. Började sakta uppvakta på avstånd i brev. Men det spelade ingen roll vad jag skrev. Du hade inte fastnat än inte fattat än. Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem. Men efter ett tag. Det började korresponderas. Mina förhoppningar dom väcktes. För att sen raseras . Du flyttade utomlands någon annanstans. Gav bort din hand till en annan man. Och breven som skrevs dom kom aldrig fram. Men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann
Jag gav aldrig upp dig när du försvann. Långa dagar blev till nätter sen till år. Nu står du där på gatan. Sargad av tiden. Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart. Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks. Trevar mig fram för att etablera kontakt. Tar tag i din hand. Vi kanske brister ut i ett skratt. Det var så länge sen. Men det finns där än. För passionen jag kände för dig kommer alltid tillbaka. Du ett hjärta utav guld. Nu är det mitt tåg och dax för avgång. Stiga på aldrig tveka en minut. För att allt som flyger upp måste landa till slut
Vi vandrar iväg utan vidröra mark
Varje gång är som den första gång vi sågs.Även om det är över nu.Allting har förändratas. Men du finns kvar. Allt var svävande men nu så ser ja klart
Mina minnen höll mig uppe varje dag. Du är som att andas för. Jag gav aldrig upp dig när du försvann. Långa dagar blev till nätter sen till år
Jag kan inte rå för mina käsnlor för dig. Jag kan inte gå ett steg utan att tänka på dig...
♥
Kommentarer
Trackback
