.

Gör en lista över saker du känner skuld för - och den blir förmodligen längre än du trott. En stor del av skuldkänslorna har nämligen ingen grund i verkligheten. De är inbillade och ska skiljas från verklig skuld - den vi känner efter att exempelvis ha brytit mot lagen. Det är den första kategorin man ska se upp med. Förutom depressioner kan skuldkänslor ge en rad fysiska men, som magont, sömnsvårigheter och hjärtklappning.

Inbillad skuld kan ha många orsaker. Ibland kan den springa ur ren omtanke, att man bundit sig för mycket till en viss person.

---

Seriöst!? Jag klarar inte av mer sånt här ..

gör så här :)

Honey you allways told me how mutch you loved me
Every day
Every night
Every weak.
I found meening to hold on
You were real
Perfect
Peaple allways ask me "don't you miss him?"
Sometimes ,
I just say "don't know"
Sometimes ,
I say "I'll love him until I die."
When peaple ask if you miss me
You say "Ofcurse, but we are gonna be one agian"

Jag ska förklara för dig exakt vad jag känner nu. Jag kan inte uttrycka mig när jag ser dig i ögonen. Jag kan bara inte.
Jag läste på din blogg det du hade skrivit. Du kanske har fått en uppfattning att jag inte bryr mig längre. Ett tag kände jag "Hon bryr sig inte ett piss, vafan ska jag göra det då?" Men det du skrev till mig igår, om allting som hänt. Och när det är små grejer som när jag fick jätteont i mina njurar på idrotten, du var den ända som kramade mig och typ ville bära ut mig. För när jag lider, då lider du. Den känslar får jag inte med någon annan nästan. Klart det finns andra som fått mig på bättre humör. Det finns det ju på din sida också. Men den dagen jag kände mig utbytt var det hemskaste som hänt mig. Jag ville berätta massa grejer för dig, jag ville berätta exakt vad som hände i mitt liv. Men att veta att du är så nära någon annan som du var med mig.. Och du sa allting till mig, exakt allt. Så tror jag att du ska säga allting till henne. Jag vet inte rikitgt vem du är längre. Tror inte du själv vet vem du är. Som jag sagt förut. Du är verkligen inte dig själv längre. Det beror på vilka du är med, och vad som har hänt hemma. Men det du verkligen måste lära dig är att, om jag betyder så mycket för dig.. Så visa det. Jag känner inte det. Jag förstår aldrig det. Tror att det bara är ord du säger. För ena dagen, avgudar du mig. Andra är det bara ett hej. Ingenting mer. Vi har bara glidit isär. Mer och Mer. Varje dag. Det är svårt att bygga upp en sån vänskap som vi hade. Och allt det här om mina föräldrar. Dom älskar dig. Annars skulle dom inte ställt upp för dig så mycket. Och dom vet hur mycket du betyder för mig. Dom vet allt. Tro inget annat.


Tro mig Fanni, jag saknar verkligen det vi hade
Jag saknar dig
Och älskar dig

You're my little angel, you're my little star. I'm still waitin' every hour, your so close to my heart ♥

3

Seriöst ..
Vad fan hände med mig ?
Går fan i kill konkurs snart !

För ett halv år sen ,
Var du min
Men jag förstod inte ,
Förstod ingenting om dig
Och vad jag hade .
Nu förstår jag ,
Haha
Jag är liten ,
Jag kan inte säga ett piss
Men jag vet att du är den som alltid kommer finnas där
Som alltid kommer bry sig
Som jag alltid kommer ha kul med
Som jag alltid kommer kunna säga
J A G  Ä L S K A R  D I G ♥
till .

Du har gått in i mitt hjärta
Det känns i varje hjärtklapp
Jag tackar dig för att du finns
Men vad ska jag mer göra?
Du fyller min tid
Från godmorgon
Till godnatt
♥

Remember M
Remember E
Put them together
And remember ME ♥

---

Igår träffade jag Paula och Fanni mina små älsklingar ♥
Vi gjorde inte så mycket gick runt , luffade. Sen drog vi snabbt hem till mig för att hämta pengar och lite sånt.
Sen började kvällen och jag och Paula drog till trollbäcken en snabbis. Vi skulle träffat Felix men så blev det inte. Sen visade det sig att Fanni, Nicklas, Jonas, Lihammar och co. var på samma buss. Och dom skulle till samma ställe som oss tydligen.. Nyboda gård :)
Det var fett kul där. Övernattning. Men jag skulle sova hos Paula.. Fast hon mådde inte så bra så hon åkte hem vid halv 11 ungefär. Och jag försökte övertala fritidsledarna om att jag skulle få stanna kvar på gården. Alltså sova där. Men man skulle ha anmält sig, så det gick ikke "/
Aja. Det var kul ändå. Kom hem runt 12. Och då var det bara sängen , datan , tv och ostbågarna som gällde ! :D

It feels wierd to talk to you
It feels strange to have you around
Becaouse it's you
My friend I allways could come to
My friend that allways made me smile

---

Snart ska jag dra ut en snabbis "få lite frisk luft" haha. Och sen ska jag försöka sova, för stannar hemma imorgon. SKÖNT.
Så det kommer väl ikke hända så mkt imorn dårååå.
Men juste... Jag hade skolfoto idag -.- asså jag är sjuk så mina halsmandlar är uppsvullna, och jag ser ut som är jävla äcklig padda (?) men visst om fotografen tyckte att det var snyggt , härligt för henne... Men fyfan började typ gråta när jag såg mig själv asså fyfan! BLÄ!

- It was you ♥

---

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag förlorar och får så mycket på samma gång. Om man bara kunde styra sitt liv. Eller få en önskning som kunde göra hela ens liv bättre. Skulle betyder så jävla mycket. Jag vet exakt vad jag skulle önska mig. Inte att jag skulle få en speciell kille eller få en häst eller någonting sånt där. Det skulle aldrig funka. Jag skulle önska att jag hade ett léende på läpparna resten av mitt liv. Eller kanske att jag verkligen älskade livet och inte hade några rädslor.
Men egentligen... Man kanske behöver vara ledsen ibland, man kanske behöver ha rädslor. Man behöver förmodligen alla sortes känslor. Det är kanske det livet går ut på? Att leva och må bra, på alla sätt och vis. Men vem är jag och säga nåt sånt. Jag är bara 13 år, blir kallad p12 i skolan. Kan inte få skriva dikter för att jag tydligen är för ung enligt vissa. Vad vet dom om mig liksom? Absolut ingenting.Ingen vet allting om mig. Faktiskt. Inte ens min mamma, pappa, syster, bror eller min bästa vän. Knappt jag. Men snart, vet inte hur lång tid det kommer ta ska jag förstå mig på det mesta med mig själv. Men inte min omgivning. Jag vill ha spänning, jag tycker om när saker händer som jag inte riktigt förstår. För jag vill ta reda på det själv. Jag vet att jag inte tänker som alla andra. Jag är anolunda. Alla är det på olika sätt. Jag vet inte vad min poäng med det här inlägget är. Men jag tror att jag ville säga att jag ska må bra snart. Jag kommer att bli en annan person snart. Jag kommer bli gladare. Jag kommer aldrig vakna på fel sida. Jag kommer älska allting. Oavsätt vad. Men livet är uppbyggt på utmaningar. Vem vill att livet ska gå helt perfekt rakt igenom? Vad lär man sig på det? Man blir bortskämd i sinnet. Sånt funkar inte.

Paula Moisiola ♥ Linn Nordgren

På riktigt Paula, jag känner mig fri när jag är med dig. Jag är mig själv till 100%
Jag har haft en pissdag, och du hjälper mig alltid.
När du var sjuk, och du visste att jag mådde dåligt. Bad du mig komma till dig. När du hade det jobbigt hjälpte du mig ändå. Och jag hjälpte dig. Jag hjälper mer än gärna till Paula det vet du! Jag finns alltid för dig, och jag ska få allting att funka för dig. För att se dig få tårar i ögonen gör att jag mår dåligt. Jag får ont i magen. För jag vet nästan exakt hur du känner. Jag förstår dig totalt. Jag älskar dig.

I'm blinded
I did'nt reolice what I had..
I had the best
I had it all

What do I have now?
Just my own thuoghts of us getting back together
♥

Jag ska berätta för er om två killar som betyder mycket för mig.
Jag träffade båda i sommras. Dom är underbara båda två. Men jag visste vem jag ville satsa på. Träffade honom inte speciellt mycket, mest över telefon och dator. Han är sjukt underbar, hur snäll och omtänksam som helst. Varje gång han skickade sms fick jag fjärilar i magen nästan skakade. Kändes så underbart, det enda som störde mig var att vi inte träffades mycket och jag ville lära känna honom bättre.
Sommar gick till hälften och jag började tröttna. Ville att han skulle visa mer. Men vi tappade kontakten. Och en annan den andra killen dök upp i mina ögon. Självklart! Det var han jag skulle ha. Vi blev tillsammans, det hann bara gå 1 dag. SMS: Så du har pojkvän nu? Av han jag verkligen tyckte om. AJDÅ! Fick beslutsångest.. Bestämde mig för att vänta. Men jag kunde inte, ville ju egentligen ha killen jag ville satsa på från början. Men jag hade liksom pojkvän och visste inte vad jag skulle välja? 5 dagar hann gå. Det tog slut. Jag var singel. Fri. Att göra vad jag vill. Och jag tog steget. Jag hade tillbaka den första. Den enda. Det gick inte en enda minut då jag inte tänkte på honom. fyfan! Har aldrig varit så här kär.. Det var otroligt. Jag hade hittat den som fanns där hela tiden. Jag försökte verka svår fångad. Men kunde inte hålla på det mer. Jag berätta hur jag kände och vad som hade hänt. Att jag hade trott att hoppet var ute. Berättade allt. Som jag hade trott så förstod han. Han ville träffa mig. Men vi fick aldrig träffas själva. Han värmde mig även när han var med och när han inte var med. Bara tanken på hans léende och hans ögon fick mig att le och drömma mig bort. Det låter sjukt. Men så sant. Ingen förstår mig. Saker förändrades. Men inte mina känslor. Dom är fortfarande kvar.
Jag hade inte träffat mitt EX sen jag gjorde slut. och så gjorde jag det. Och kramen han gav mig, blicken han gav mig och känslan han gav mig. Var samma som förut. Kärlek. Men inte samma som jag hade för den andra. KAOS.
Är kär i dom på så olika sätt som ingen av min omgivning kan förstå. Knappt jag själv. Och det är exakt samma som förut, men jag fortsätter bara att bli sårad. Och blir mer förvirrad för varje dag som går.
♥

I hate to admit it,
But I can't hold it in any longer
YOU are the one,
I know it
You just have to se it
By you're self
If you don't
I'm done thinking about love
Couse I'll wait until you come back
Forever ♥

Har inte bloggat på ett tag :)

---

With or without you
I'm gonna love you forever ♥

The last thing I ever wanted
Was that this would happend
Seriously,
I can't stop think about you
I'm sooooooo pathetic
And you're so damn beautiful
♥

---

Igår kväll var lyckad , från början. Sen spårade det ur! Jag , Alice , Soffe och ammi var dom ända som var helt raka. Ett tag var jag jävligt rädd asså.. Men allting "löste" sig. Fast det hände ju massa grejer på vägen hem.. Som jag inte vill ta här på bloggen. Men grät två gånger igår i alla fall..


Persson och Soffe

pinsamt..?

Bilderna är tagna från Sofias Facebook