.

Jag ska förklara för dig exakt vad jag känner nu. Jag kan inte uttrycka mig när jag ser dig i ögonen. Jag kan bara inte.
Jag läste på din blogg det du hade skrivit. Du kanske har fått en uppfattning att jag inte bryr mig längre. Ett tag kände jag "Hon bryr sig inte ett piss, vafan ska jag göra det då?" Men det du skrev till mig igår, om allting som hänt. Och när det är små grejer som när jag fick jätteont i mina njurar på idrotten, du var den ända som kramade mig och typ ville bära ut mig. För när jag lider, då lider du. Den känslar får jag inte med någon annan nästan. Klart det finns andra som fått mig på bättre humör. Det finns det ju på din sida också. Men den dagen jag kände mig utbytt var det hemskaste som hänt mig. Jag ville berätta massa grejer för dig, jag ville berätta exakt vad som hände i mitt liv. Men att veta att du är så nära någon annan som du var med mig.. Och du sa allting till mig, exakt allt. Så tror jag att du ska säga allting till henne. Jag vet inte rikitgt vem du är längre. Tror inte du själv vet vem du är. Som jag sagt förut. Du är verkligen inte dig själv längre. Det beror på vilka du är med, och vad som har hänt hemma. Men det du verkligen måste lära dig är att, om jag betyder så mycket för dig.. Så visa det. Jag känner inte det. Jag förstår aldrig det. Tror att det bara är ord du säger. För ena dagen, avgudar du mig. Andra är det bara ett hej. Ingenting mer. Vi har bara glidit isär. Mer och Mer. Varje dag. Det är svårt att bygga upp en sån vänskap som vi hade. Och allt det här om mina föräldrar. Dom älskar dig. Annars skulle dom inte ställt upp för dig så mycket. Och dom vet hur mycket du betyder för mig. Dom vet allt. Tro inget annat.


Tro mig Fanni, jag saknar verkligen det vi hade
Jag saknar dig
Och älskar dig